Att ta sig ur boxen

I min bokhylla finns kanske tio fiktiva böcker – resten av hyllan dignar av böcker som är livsbejakande, normbrytande, utbildande och djupt filosofiska. Min sambo har alltid ansett att det är spännande att se vilka böcker människor ställer i sina bokhyllor. Hans egen hylla är fylld med krigshistoria, thrillers och serietidningar.

Nu när jag sitter i soffan och kikar över laptopskärmen på bokhyllan framför mig, förstår jag att han har rätt. En bokhylla säger mycket om en person. Den säger mycket om mig.

Om du tittade i min bokhylla skulle du nog tolka min samling böcker som att jag söker kunskap, meningsfullhet och ett liv utanför boxen. Jag skulle ge dig full poäng. Hela min barndom längtade jag efter djupare kontakt, något jag inte fann hos mina jämnåriga. I tonåren började jag längta bort till fjärran länder. Det skavde enormt mycket att känna att jag aldrig kunde passa in här, i Västervik, i Sverige.

Jag började bryta boxar redan i skolåren. Jag tävlade alltid mot pojkarna för att visa att jag inte var svagare eller långsammare bara för att jag var tjej. Som ung vuxen bröt jag boxen genom att dejta utanför den svenska kulturen. Det var lärorika år då jag lärde mig mycket om andra kulturer. Men det var också en ny box. Det fanns förväntningar på mig som kvinna – hur jag skulle klä mig, prata och vilka jag fick umgås med. Med tiden blev såklart den boxen alldeles för liten, som tur var.

I yogans värld fann jag trygghet. Det var som att gå in i en mörk gruva och mejsla fram ädelstenar. Hårt arbete, men mycket värt. I djupet av mig själv fann jag allt fler skatter. Det skulle också visa sig att även inom yoga fanns en hel del stela värderingar. Som att man skulle yoga varje dag i tolv år och leva på vegansk kost för att vara en riktig yogi. Personligen har jag aldrig kunnat förstå varför jag skulle vilja frigöra mig själv genom yoga för att sedan krypa in i en box som hålls samman av nya rättesnören? Nej tack, pass på den.

I arbetslivet valde jag okonventionella vägar, bortom industri och kontorslandskap. Städyrket är långt ifrån glamoröst, men man får ha sin hjärna ifred och arbeta vardagar mellan 7 och 16. Vidare tillät det mig att koncentrera mig på att utvecklas inom hälsobranschen som instruktör på gym samt dans- och yogalärare. Jag var en arbetsmyra med hög moral som kunde jobba femton timmar i sträck, dag efter dag. Intet ont anande befann jag mig i en box som innehöll ett enda föremål: ekorrhjulet.

Jag sprang och sprang i det där förbaskade hjulet, samtidigt som boxens väggar kröp allt närmare och syret förbyttes mot koldioxid. Långsamt förgiftades jag av mitt eget bränsle – mitt driv. Så sprang jag inte mer, utan använde mina sista krafter till att kravla mig ur boxen innan den imploderade.

Jag avskyr frasen "komma tillbaka från utmattning". Varför skulle jag någonsin vilja komma tillbaka? Boxen jag nyss kravlat mig ur var defekt från dess begynnelse. Mina gamla värderingar och arbetsmoral var kontaminerade – ja, rent sjuka. Nej, det handlade aldrig om att komma tillbaka för mig. För när jag en gång hade öppnat ögonen kunde jag inte längre blunda för sanningen. Jag var redan ute ur boxen, så hur skulle jag skapa ett nytt, rikare och friare liv?

Det började litet. Små steg. Jag plockade lågt hängande frukter. Jag satte ner ryggsäcken och tömde den på gamla osunda vanor, lika stela och torra som förra veckans brödkanter. I dess ställe packade jag ner ett saftigt äpple. Medan jag traskade på återhämtningens stig fyllde jag långsamt ryggsäcken med en ny god vana i taget. Små saker. Lågt hängande frukter. Som dagliga andningsövningar och meditationer. Överdrivet långsamma promenader i full förundran över naturens skådespel, istället för en powerwalk från A till B. En hand över hjärtat för närvaro och innerlighet.

Själasökande kan ta en ner i helt oväntade kaninhål. Precis som Alice ramlar ner i Underlandet. Saker och ting är annorlunda där. Magiska, färgsprakande, glittrande. Till och med lite konstiga och smått läskiga. I mitt kaninhål hittade jag labyrinten av osanningar om kvinnokroppen, en ny karta över min sexualitet och kvinnlighet, primalskrik och norrsken. Likt magikern som drar upp vita kaniner och bjärta blommor ur sin hatt, tar jag upp små överraskningar ur kaninhålet för att dela med dig. Magin jag fann där nere i fablernas värld blir inspiration för dig. Det är min önskan att du också ska klättra ur de begränsande boxar som omger dig och hitta ditt alldeles eget magiska kaninhål.

Jill Weidenstolpe